Nazister x 2

Renzo Aneröds Fiender handlar om flera personer, eller grupper, som har varandra som fiender - och alla beter sig som riktiga gangsters. Boken utspelar sig på Hisingen, främst i områdena Backa, Biskopsgården och Torslanda och vi hittar rasister, nazister, invandrare, ”vanliga Svenssons” och politiska aktivister – som alla tycker oerhört illa om varandra av olika anledningar.

Antirasisterna och antifascisterna pucklar på både nazister, rasister och personer ur överklassen, rasisterna och nazistrerna hatar och vill döda invandrare, invandrargänget hatar svenskar och ägnar sig åt att våldta tjejer, tjejerna är tvungna att lära sig slåss för att försvara sig mot alla våldsamma killar - och alla deras oroliga, rädda eller ovetande föräldrar hamnar mitt uppe i ungdomarnas värld av hat.

Ingenting är enkelt eller svartvitt; alla anser att de har anledningar att hata varandra, och alla beter sig som riktiga gangsters. Boken ger en väldigt obehaglig känsla av att Göteborgs, eller Sveriges, ”undre värld” och gangsters – stora eller små – rör sig mitt ibland oss hela tiden.

Thomas Halling har skrivit den lättlästa boken En blodig knoge, som också handlar om nazister. Eller främst om huvudpersonen Dennis som tränar hårt, är nöjd med sina stenhårda muskler, och tycker om att visa upp dem för att skrämma de han inte tycker om.

En kväll är han och hans kompisar på fest i en park, och plötsligt har något hänt som ingen av dem hade tänkt sig skulle hända. När de går därifrån ligger en man kvar på marken, han är blodig och han rör sig inte… Nästa morgon knackar polisen på Dennis dörr.

Boken är lättläst och väldigt kort, och personligen tycker jag att den slutar lite för öppet – man vill veta vad som kommer att hända med Dennis. Även om boken är lättläst och ska vara i kort format, tycker jag den hade tjänat på några att vara några sidor längre.

Kärlek å sånt

Inga bomber över Skärholmen (låna här) handlar om 16 årige Peter som bor i Skärholmen med sin storasyster och sina föräldrar. Familjen flydde från Serbien när Peter var 9 år och flyttade till Sverige.

Peters bästa vän Rashid har också flytt till Sverige med sin familj, från Irak. Dom lär känna varandra när de är små och träffar på varandra ute i skärholmen. Rashid går fram till Peter med en fotboll i handen. De kan inte prata med varandra, men en framsträckt fotboll kan ju ingen missförstå. Efter den dagen fortsätter de att spela fotboll ihop och att vara bästa vänner.
Som många ungdomsböcker handlar det om första förhållandet, vänskap som sätt på prov och ens identitet. Även fotbollen är en stor del av boken och både Peter och Rashids liv men får mindre plats när både Rashid och Peter får annat att tänka på med föräldrar som mår dåligt och struliga förhållanden.

Både Peter och Rashids hemländer vävs in i berättelsen genom att Peters föräldrar och Rashids faster Fatima berättar målande om händelser där borta. Peters pappa berättar bland annat om hur han träffade Peters mamma på Kalemegdan i Belgrad (vilket fick mig att längta sjukt mycket till sommaren och Belgrad) .
Men allt är inte glada minnen om sommar och kärlek.
Minnena och händelserna i de andra länderna är fulla av krig och död och följer med och hemsöker både Peters pappa och Rashids faster.
Peters pappa mår sämre och sämre, sitter uppe på nätterna och grubblar och stirrar ut genom fönstret.
Och det väcker tankar hos Peter: vad har min pappa egentligen gjort under kriget? Varför berättar han inte för Peter, varför låtsas han som om det är något annat som är problemet? Peter får mycket att grubbla över för något är skumt med Rashid med och det sätter vänskapen på prov...

Men det är ju kärleksvecka här och det finns mycket kärlek i boken. Till en pappa som mår dåligt, till en första flickvän och till fotboll.
Men den kärlek i boken som jag tycker är vackrast och som gör mig gladast är den mellan Peter och Rashid. En vänskap så djup sen så tidiga år att de känner varandra innan och utan. En riktigt fin bromance.

Och är inte kärleken mellan vänner värd lika mycket som kärlek mellan ett par? Kanske mer? Vad tycker ni?

Kärleksveckorna del 1

En bok som gjorde mig helt mysig var Sofia Nordins Det händer nu (som du kan låna här). Den handlar om Stella, som är en av de tuffa tjejerna i sin klass – men hon är inte av den taskiga sorten. Stella är klassens ”drottning”, hon som alla tjejer vill vara som, och killarna är intresserade av. Men Stella är inte intresserad av någon av dem. Hon vill bara umgås med Sigrid – och helst som annat än vänner. Men hur säger man till sina kompisar att man är en tjej som gillar tjejer? Och hur säger man till tjejen man gillar att man är kär i henne?! Stella är övertygad om att alla kommer tycka att hon är konstig, och vet inte vad hon ska göra av sina känslor för Sigrid.

Boken handlar om att det är precis så underbart, precis lika mycket pirr i magen, precis lika mycket spänning och förväntan – och precis lika jobbigt – att vara tjej och kär i en annan tjej, som det är att vara tjej och kär i en kille. Fast kanske inte riktigt ändå. För alla i omgivningen verkar inte tycka att det är samma sak. Ska man våga, hur ska man våga, och när ska man våga, säga allt det där som man tycker om någon?

Bra kärleksfaktor på dessa två häftiga tjejer som brottas med alla vanliga tonårs-, föräldra- och kärleksproblem, men samtidigt vågar gå sin egen väg!

Alex tipsar om en absolut sann historia

En av böckerna som vi delade ut i Värsta boken-projektet var Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie. Boken handlar om Junior som bor i ett indianreservat men bestämmer sig för att byta skola till en som ligger utanför reservatet.

Detta leder till bråk med hans bästa kompis och övergången till den nya skolan är inte helt problemfri heller. På den nya skolan gäller helt andra regler för hur man beter sig och Junior har till en början svårt att förstå vad han skall göra för att passa in.

Boken bygger på Sherman Alexies egna erfarenheter och har en skruvad humor och en distans till det jobbiga som finns i bakgrunden. Den visar ändå på de problem som uppstått i reservaten som många av amerikas indianer lever i. Igenkänningshumor från skolan blandas med inblickar i livet på reservatet på ett sätt som lyfter berättelsen. Boken är också illustrerad med bilder av Ellen Forney.

Jag rekommenderar alla som letar efter en bra bok att läsa om Juniors liv! Humor och känsla i en härlig blandning, och att man får lite större kunskap om läget i indianreservaten får ses som en extra bonus.
/Alex

Skjuta frukt och hänga i bunkrar...

I skjut apelsinen (låna här) får vi följa en 16 årig kille vars namn vi aldrig får reda på. Boken börjar med att han ger en bukett röda rosor till skolans snyggaste tjej, sen säger han att han älskar henne. Hela korridoren börjar skratta, tjejen släpper blommorna på golvet och går därifrån. Han var inte särskilt populär innan, men nu är han verkligen utanför, den störda killen med rosorna.

De andra eleverna på skolan har han delat upp i skitar och idioter. Skitarna är rikemansungarna som får allt serverat och som går en lysande framtid till mötes. Idioterna vet att det kommer gå dåligt för dem i jämförelse med skitarna, men de nöjer sig med det och smörar hellre för skitarna än försöker ändra på något. Men efter fiaskot i korridoren väljer vår huvudperson att rejält skilja sig från idioterna (någon skit har han aldrig varit och kommer aldrig att bli, han bor ju i en liten tvåa med sin ensamstående mamma som jobbar som undersköterska): bland annat går han till skolan iklädd en ful grön städrock, kletar snor i sitt ansikte och allmänt skiter i vad folk tycker om honom. Han blir hatad, blir kallad för massa skit och får stryk.

Han börjar umgås med den mobbade killen Pålle, skjuter prick med hans revolver och hänger i hans bunker. Pålle blir mobbad och trakasserad i skolan, men han har en tillflyktsort, hans hemliga bunker där han har mat undanlagt för att klara sig länge om han skulle behöva gå under jorden. Vänskapen med pålle växer men även pålles problem växer och hans utvägar blir färre.

Vår huvudperson börjar i smyg skriva dikter (som han gömmer för sin mamma), som han själv tycker är fantastiska. Han anser sig vara ett geni. Han sätter upp en av sina dikter (som bland annat inehåller raderna: Bomba hela skiten och Släng grannater i korridorerna) i korridoren där esteterna går. det skapar reaktioner från både elever och skolledningen!

Han blir även kär i en estet tjej med gröna ögon.

Det är upplägget, sen rullar det på. Jag lovar att du vill veta hur det går med hans dikter, med skitarna, Pålle och den grönögda tjejen.

Boken är full av socialrealism och den är ganska mörk. Men där finns även humor, vänskap och kärlek. Och ett riktigt bra språk! Finns ingen ursäkt för att inte läsa den.

Nr 8 på listan - check!

Nr 8: Randa Abdel-Fattah - Tio saker jag hatar med mig själv

Jag har nu läst ut ännu en bok på min måste-läsa-lista och börjar sakta beta mig av neråt halvlek. Randa Abdel-Fattahs Tio saker jag hatar med mig själv är boken för dagen. Det är en välskriven och ganska rolig historia om utanförskap, rasism, identitet och vänskap.

Berättelsen utspelas i Australien och huvudperson är en tjej som heter Jamilah. Jamilah har ett problem: hon har libanesiskt-muslimskt påbrå men vågar inte riktigt stå för sin bakgrund och de fördomar som detta medför. I skolan kallar hon sig Jamie och har blå kontaktlinser och har färgat håret blont. Inför sina klasskompisar låtsas hon inte om sina muslimska rötter och säger inte ifrån när de fäller rasistiska kommentarer. Istället gör hon allt för att smälta in och accepteras av de populära eleverna på skolan. Frågan är inte om utan när hennes båda världar kommer att frontalkrocka och frågan är vilken sida av henne som kommer dominera i slutändan: Jamie eller Jamilah?

Man lider med Jamilah som med sin Jamie-identitet söker uppmärksamhet i skolan samtidigt som hon tycker om sin muslimska bakgrund utan att våga stå för den.

Läs denna medryckande historia om hur Jamilah både vill ha kakan och äta upp den! Den är både rolig och tänkvärd!