Andra sorters gangsters

Vad är en gangster? Vilka är gangsters? Nu vågar jag mig på att bredda begreppet ordentligt och få det att omfatta vad jag skulle vilja kalla ”vardagsgangsters”; mobbare, för att tipsa om en teater som just nu går på Backateatern. Den heter Yvonne. Jag har inte sett den själv än, men den verkar väldigt intressant, och biljetten är såklart bokad.

Så länge får ni nöja er med att läsa texten som de själva beskriver Yvonne med:

”Ful, fattig, misslyckad, äcklig, trög, deprimerad, motbjudande, osmaklig och ensammast i världen.

Den fula, fattiga, misslyckade, äckliga, tröga, deprimerade, motbjudande, osmakliga och ensamma Yvonne blir uppraggad av den snygge, rike, coola, trendige, charmige, läckre, aptitlige, framgångsrike och populäre prins Filip. Hans kärlek eller besatthet provocerar det smakfulla och perfekta hovet till vansinne. I Yvonne ser de sitt eget mörka inre och hennes tysta närvaro driver dem att utföra alltmer desperata och brutala handlingar.

I föreställningen ingår också skrivna texter och röster från unga människor runt om i Göteborg. Röster om att känna sig ful, fattig, misslyckad, äcklig, trög, deprimerad, motbjudande, osmaklig och ensammast i världen.”

Det finns även en trailer till teatern att spana på:

Och får man inte nog av mer inom kategorin för vad som vanligtvis inte brukar kallas gangsters, men som jag tycker är riktiga gangsterfasoner, så kan man på Backateaterna hemsida kolla på klipp om psykologiska experiment; om vad makt och grupptryck kan göra med oss och hur de får oss att bete oss vidrigt mot andra människor. Riktiga gangster-forskare som utfört sådana hemska experiment med människor!

Jiddra inte!

Jag får ofta frågan om vi på biblioteket har några bra böcker som har hänt på riktigt. En bra bok, som påminner en del om Snabba cash, är den sanna gangsterhistorien om Patrik Pelosio som redan som 12-åring hamnade i den kriminella världen. Boken heter Jiddra inte (låna här).

Han växte upp i förorten Henriksberg med en finsk mamma och en italiensk pappa som slog både honom och mamman. Patrik blev snabbt ledare för gänget Henkan Gross som sysslade med inbrott och annan småbrottslighet. Då han visade sig vara en riktig fighter som aldrig backade från ett bråk fick tyngre kriminella snart upp ögonen för honom.

Steg för steg tog han sig upp i den kriminella världen genom knarklangning, vapenhandel och genom att ta ansvar för klubbar och indrivning av skulder.
Nyfikna? Ja, vill ni veta mer om hur det gick för honom och varför han i slutändan bestämde sig för att hoppa av får ni helt enkelt läsa den här boken, Jiddra inte.

Internationella kvinnodagen

Idag, den 8:e mars, är det inte bara fettisdagen då man trycker i sig en massa semlor, utan det är även Internationella kvinnodagen (då man såklart även kan trycka i sig en massa semlor). Vad gör man på Internationella kvinnodagen då? Jo, man läser serier! Serier som gör att man får fett bra koll på kvinnohistoria och frågor som har med jämställdhet, kön, genus, feminism och sådant att göra.

1. Allt av Liv Strömquist: i Hundra procent fett, Einsteins fru och Prins Charles känsla ifrågasätter hon normer, hur män och kvinnor beter sig, varför vi lever som vi gör – och smackar på med en massa kvinno- och manshistorisk fakta. Bli både upplyst och ifrågasättande. Bonus: hennes seriealbum Drift, och att Prins Charles känsla dessutom går som teater på Hagateatern just nu. Spring och se!

2. Pärlor och patroner: 60 historiska kvinnoporträtt av Loka Kanarp är en rolig bok om framstående, udda och provocerande kvinnor genom historien, både mer och mindre kända. Lustiga och intressanta fakta om personer vi bör skaffa oss bättre koll på.

3. Den hemliga kroppen är en kort serie skriven av Sara Hansson som handlar om hur man som tjej ofta utsätts av andra yttre påtryckningar kring hur man ska vara, se ut och bete sig, än vad killar gör. En fin novell om hur man kan lära sig tycka om och bli kompis med sin kropp igen och om hur bra det är att ha andra tjejer omkring sig som kan stötta och peppa!

4. Jag är din flickvän nu + Så jävla normal av Nina Hemmingsson – ni kanske har sett Ninas serier på nätet eller i någon tidning? Korta serier, ibland bara en ruta, alltid i snart och vitt (färgmässigt). En bitsk huvudperson som tycker att hon själv är skitbra, och gärna talar om det vid alla tillfällen som ges. Många möjligheter till igenkännande fniss!

5. Avslutningsvis Fulheten och Mig blir du snart kär i, av Nanna Johansson. Nanna gör ”fula” teckningar och diskuterar könsroller – hur vi som tjejer och killar, män och kvinnor, förväntas vara och bete oss. Roligt och fyndigt är det – mer får du läsa själv.

Nu har jag bara räknat jag bara upp några stycken, ni kanske har fler förslag? Dela i så fall gärna med er!

Gangstervecka

Efter kärlek och misär kör vi nu gangstervecka på bloggen!

Mafia 2 (låna här) är ett sandlådespel i GTA stil som utspelar sig på 40-50 talet i USA.
Huvudpersonen heter Vito Scaletta och vi får följa honom när han klättrar sig uppåt i den kriminella världen i den påhittade staden Empire Bay som Mafia 2 utspelar sig i.
Det hela börjar med att Vito behöver betala av ett lån åt sin farsa, de lagliga jobben betalar för dåligt och passar inte Vito. Han satsar på en annan karriär och börjar jobba för familjen Falcone.
Spelet berättar en gangsterhistoria som utspelar sig under 10 år och under spelets gång kommer det nyhetsrapporter om vad som händer i världen (världskrig!), så du får även lite av en historielektion, vilket ju aldrig är fel när man behöver motivera för ens föräldrar varför man borde fortsätta spela tvspel istället för att städa eller gå ut i solen…

Gameplay!

Trailer!

Innan misärveckorna är borta

Mitt avslutande tips under misärveckorna är boken Snart är jag borta av Hanna Jedvik. Nattsvart om de två tjejerna Maja och Lina som går på gymnasiet i någon vanlig mellanstor håla i Sverige och båda längtar efter ett annat, till synes ouppnåeligt, liv. De är bästa kompisar men de har mörka hemligheter som de inte kan prata med varandra om. Lina har blivit våldtagen och skäms, hatar sig själv och alla andra, och Maja har stora ärr på sina armar som hon aldrig vill prata med någon om.

De längtar båda efter något annat, de vill kunna göra händelser och val ogjorda, de vill våga och orka prata med någon om hur de mår – men modet sviker dem och väggar av tystnad byggs upp mellan de båda vännerna och de kämpar på ensamma. Hela boken är riktigt tung och jobbig, men så himla gripande att den tvingar dig att läsa ut den i ett svep för att du måste måste måste få veta vad som kommer hända med Maja och Lina. Låna och läs!

Om ni har följt våra misärveckor känner kanske ni som jag efter den här boken att det är dags för en andningspaus, och att det tillslut räcker (för ett tag) med att läsa om att ont och jobbigt här i världen. Därför andas vi nu ut, och återkommer med nytt tema i nästa vecka. Stay tuned!

I gryningen tror jag...

...att jag inte kommer ha lyckats glömma den här boken. Christina Wahldén (som även skrivit Kort kjol som vi tipsat om tidigare under misär-veckorna) kom förra året ut med boken I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig om den omkring 20-åriga Ombeni. Ombeni kommer som ensamkommande flyktingbarn till Sverige ifrån Kongo, där hon har lyckats fly ifrån motståndsrebellerna, som mördat delar av hennes familj och tillfångatagit henne och hennes systrar för att använda dem som sexslavar åt armén.

Ombene kommer till ett kallt land där hon inte vill tala om för någon vad som har hänt. Hon äter sömntabletter för att kunna sova utan att vakna skrikandes på nätterna, och hon är ensam mest hela tiden eftersom de andra eleverna i klassen tycker hon är konstig för att hon ofta blir arg eller ledsen utan att de förstår varför.

Det knöt sig hårt i min mage när Ombeni äntligen, efter flera år i Sverige, vågar berätta för en av sina lärare vad det är som har hänt, varför hon mår så dåligt, varför hon inte orkar komma till skolan ibland. Mitt i hennes berättelse tystar lärarinnan henne och säger åt henne sluta berätta, för det är alldeles för hemsk för att hon ska orka lyssna på! Ingen verkar riktigt vilja, orka, lyssna.

I ett utdrag ur boken funderar Ombene:

”Min socialsekreterare. Hon är bara vikarie, för den som egentligen är min socialsekreterare har bränt ut sig. Hon har gått in i väggen, säger de. Jag vet inte vad det betyder. Jag har förlorat hela min familj, har jag också gått in i någon vägg? Det känns så, men jag blir inte sjukskriven för det.” Ombene är tvungen att kämpa vidare, i sökandet efter någon ljuspunkt, i sin ständiga väntan på att en dag kanske, kanske få höra ifrån någon av sina systrar igen.

Jag läste ut boken på en kväll. När jag väl hade börjat på första meningen kunde jag inte sluta förrän sista sidan, och informationen i eftertexten, var färdigläst.

Detta är ingen rubrik

När jag ska tipsa om den här filmen, som kan sägas sammanfatta allt vad misär står för, vet jag knappt vad jag ska skriva. Filmen det handlar om är Lilja 4-ever (låna här). Det är den värsta och kanske bästa film jag någonsin sett. När jag lämnade biosalongen hade jag gråten i halsen och det kändes som om någon slagit i magen. Det är en film jag aldrig kommer att glömma och som jag lovade mig själv med att aldrig se om.

Själva filmen då? Jo, den handlar om Lilja, en tonårstjej som bor i ett östeuropeiskt land. Hennes mamma lämnar henne hos mostern och reser till USA med sin nya man. Lilja tvingas snart flytta till en egen nedgången lägenhet och hon får försöka få ihop pengar till mat och kläder själv. Detta tvingar in henne i en ond spiral av prostitution och missbruk. Men en dag träffar hon den snygge killen Andrej. Han lovar henne arbete i Sverige och en biljett bort från misären. Detta blir dock bara början på ett än värre helvete...

Se den här filmen. Du kommer aldrig att glömma den.