Jag finns (låna här) är Maja-Maria Henrikssons debutbok och handlar om 14-åriga Johanna.I skolan blir Johanna utsatt för våld och sexuella trakasserier, fysiskt och psykiskt våld, av en kille på skolan och hans kompis. Lärarna på skolan märker inget eller låtsas som ingenting. Hemma gör hennes mamma samma sak och det hela blir inte bättre av att Johannas morsa verkar ha någon form av psykisk störning.
För att orka med försöker Johanna att koppla bort det som händer. Samtidigt börjar Johanna ibland själv tro att det är henne det är fel på och att hon förtjänar det som händer. Hon skadar sig själv för att känna att hon faktiskt finns, något som hon inte alltid verkar göra när lärare och hennes mamma inte reagera på vad som händer. De få ljusglimtar som finns i Johannas liv består av lukten av vanilj, hennes lillebror Linus och 91-åriga Iris som sitter på vårdhem och som Johanna brukar hälsa på.
Jag gillar att Maja-Maria låter det vara så hårt och jobbigt som det är, det gör riktigt ont i magen ibland när man läser. Men det känns så äkta, inte som en fabricerad historia där man gjort allt lite lättare för att läsaren inte skall må för dåligt. Förklaringen till att känns så äkta är nog det faktum att boken bygger på Maja-Marias egna upplevelser. Det kanske är därför som Maja-Maria låter det vara som livet ibland kan vara: förbannat jävla jobbigt och där inget löser sig som genom ett magiskt trollslag. Man får hitta sin egen styrka i en värld där de vuxna sviker.
Det är en jobbig bok att läsa, men jag vill ändå inte sluta. Jag vill hålla ut till slutet och hoppas att Johanna också skall göra det och att hennes liv skall bli bättre. Och oroa er inte, det finns en ljusning så fortsätt att läsa trots att det är jobbigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar